primusinterpares

Det finns en sak som gör mig riktigt, riktigt fly förbannad, som jag blev "påmind" om nu ikväll när jag satt och kollade på "vacker naken" på tv. Kvinnor med taskig självkänsla och kroppsuppfattning skulle få hjälp att tycka om sig själva. Och visst är det bra att kvinnor får medel för att lära sig det, men grrr programledaren är en Sliskig, smal och lång skittöntig kille på 25+, håller på och tar på kvinnorna och pratar om att han ska få dem att uppfatta sig som "smala, vackra och mindre" och gör därmed en moralvärdering där i. De slår bara mynt av några osäkra kvinnor... alltsåå jag blir..grymf. och. hmf. agh.
Killar kommer aldrig förstå denna indoktrering som kvinnan blir utsatt för redan i babyåldern. Redan från starten får vi veta att vi är vackra OM dethär och dethär sker och vi ser ut så här och gör det här. Jag orkar inte utveckla mina tankar, jag blir så trött! Men jag undrar, varför finns det inga bodiesar, strumpbyxor, olika sorters stöd tex för att hålla in magen eller rumpan för män?? Varför är det ingen som har fått den idén? Det finns maaaassor av män som har tjejbröst. Om du inte har tänkt på det, kolla efter nästa gång du får en chans. Eller i sommar på stränderna. Hur läckert är det? Förtryckande.
...
Jag bara menar att det är omänskligt att kvinnan ska vara fin och lida pin medans mannen kan vara som den är, utan några bieffekter (jag menar inte att männen ska ha samma krav som kvinnorna, det vore omänskligt, precis som det är för kvinnorna). Det STÖR mig till tusen. Ännu värre. Männen är med och tar fram och formar kvinnosynen och vad som är brukligt som kvinna. Jag tycker att detta är något som skolor borde ta upp. För. Indoktreringstankarna innebär att massa tjejer inte tycker att de duger. Vi är många. Det är ett samhällsproblem. Ja. Verkligen. Fatta det. 

Okej. Något står INTE rätt till på Vadstena folkhögskola. Helt sjukt.

Jag gick där i höstas och det var kaos Mer eller mindre hela tiden. Textilarna som går där nu har haft kaos hela året. En skola består av mer än musiker, vilket idiotrektorn där vägrar inse. Musikarna har nog inte mycket gott att säga om henne. Fjäskragata. Fjäskar in sig i Linköpings stift, så inte kan eleverna komma med klagomål där, och det finns mycket att klaga på. Det är mycket som investeras när man går på fhsk, inte minst pengar och tid. Men kanske framförallt ens psyke. Det får ta mycket stryk.

Tyvärr finns det inget objektivt ställe dit man kan komma med klagomål om folkhögskolor, synd för det finns ju för alla andra sorters skolor. Förbannad blir man. Det borde inte få vara så här!

Om ni vill läsa mer, från insidan, så går Josefin där.
Sen har ju skolan en hemsida, men den tänker jag då inte göra reklam för.

Jo om ni känner någon som funderar på att gå på Vadstena fhsk - avråd dem! Visst naturen är väldigt vacker och skön, maten är god, och pilgrimscentret ett underbart andningshål, men det är INTE värt det.

Så här ser det alltså ut när jag pluggar till tenta...

  

Där ska jag även sova sen...
Nångång ikväll. Efter att jag gått igenom konstdelen. Den har jag kvar. Tro det eller ej. Tiden går för snabbt. Det brukar det när man har skoj. Kan någon förlänga dygnet med 3 timmar? Det hade vart perfekt nämligen. Hm. Om du undrar var jag får plats bland allt, så längst ner i hörnet vid täcket har jag min plats. Oftast. Sen har jag den perfekta pluggmusiken. Muse. De är inte tillräckligt bra för att man ska bry sig. Men tillräckligt bra för att plugga till. Ah den gyllende medelvägen. Nu väntar macka och strax plugg. Hoho.  

Låt inte solen gå ner över vreden. Så tänker jag ofta. Ofta så funkar det alldeles utmärkt. Det hjälper mig att stilla ner mig, och att inte ta ting för allvarligt. Men.
När jag är inne i den intensivare tentaperioden så blir jag så obeskrivligt..."arg", som på rent adrenalin. Som en maskin. En döda-maskin (snälla, inga läskiga paraeller till riktiga skolmördare ed).
Jag vill bara döda min tenta, långsamt och mycket plågsamt. Eller snabbt och smidigt. Dödadödadöda. Min mage blir... tänk dig obehagliga kär-känslor. Dvs väldigt påverkad, och är man uppvuxen med en pappa som alltid har sagt "har du ont i benet så får vi väl hugga av det" (jag har båda mina ben kvar), så är det helt naturligt att jag, i nattas, övervägde att gå till en läkarstuderande här i korren med en kniv och säga "här! skär!" och peka på min mage. Ta ut alla oroade och bråkande magsnubbar. 

Egentligen skulle jag vilja säga att jag hatarhatar de här perioderna, men1; det är inte bra att vara uppfylld av hat och men2; jag triggas av de här perioderna. Det är det sjuka. Jag kan förgås och plugga ihjäl mig, jag slarvar och är odisciplinerad, men just det faktum att jag Vet att jag ska/måste klara av det, gör att...jag klarar det. Jag längtar efter tentorna då jag ska överbevisa mig själv. Så jag vill inte misslyckas. För då skulle hela mitt tänk krossas. (Det hela kanske är tecken på duktiga flickan-syndrom, må så vara.). 

Mitt språk befinner sig på gaggaga nivån. Åh det här är stimulerande. Nedrans mage. Nedrans tenta. Hjälp. Nu ska här pluggas så det ryker.     

(Min plan var egentligen att avhålla mig helt från allt religiöst här på lääänge men det kommer inte hålla, haha, då jag tycker det är alldeles för intressant och berörande).
 
Dagens MÅSTE tips; Filosfiska rummet på P1. Gå in på och lyssna på internet.
Det handlade om rebellen och moralisten Jesus. Jätteintressant! Faktiskt såpass att jag var tvungen att lägga ner mina konstböcker för en paus. Jag Hade pluggat i flera timmar. Jag var i det. Jag hade ett flow. Som bröts. Tillfälligt. Jag vågar dock inte säga mina tänkta kommentarer om programmet här. För de handlar delvis om en grabb på J och en annan på P. Synd eftersom tankarna är himla bra. Intressanta. Kluriga. Men icke! Eller på fredag? (och nu fick jag "vi vill ha fredag idag" -låten på hjärnan.. perfekt att terrorisera en hjärna med).    

Nu när jag tipsat om det kan jag återvända till böckernas värld. Arkitekturen väntar på att bli löst av den store hm jag. Jag tror att jag har läst om för många kungars titlar ed. Snart kommer mitt namn inte vara A. Linnea. Utan något så mycket graciösare och pretantiösare. Se! kunskap är farligt. Små barn, sluta plugga. Eller få inte storhetsvansinne, det är edra alternativ.

Okej. Så här är det. Jag behöver plugga. Jag försöker undvika det.
Så var det sagt.
Gick upp senast klockan nio, efter pers hm tillhutning(finns det ett sånt ord?). Nu sitter jag här och verkligen suckar på tanken att ta upp mina tusen-tons-engelska-böcker och börja läsa. Jag har inte bett om att få läsa engelskaböcker. Äh jag hade kunnat börja plugga för en timme sen.
Igår skulle jag också plugga men..hm det började ösregna och då kom jag fram till att det är mycket trevligare att gå och köpa glass och en tidning, och mysa under en filt (pernilla fabian haha;). Sedan började det öshagla, åskan gick och blixtrarna slog ner, så det blev till att tända massa ljus också. Där låg jag i ett par timmar. Det var gött. Tiden försvann. Om jag bara hade plockat fram mina böcker, så skulle jag fått tillbaka min disciplin, för jag tror att jag har tappat och glömt den i någon av böckerna. Så det som återstår är att öppna böckerna och börja genomsöka sida efter sida.
Så fort som möjligt.
Mhm. Snart.
Ska bara.
Strax.
Mjo.
Nu.
?

Alla menlösa konstiga tråkiga anonyma känslor som finns finnes här. Tack och lov är de inte hopplösa och jag vet inte varför. De är inte hopplösa!! Det är inte hopplöst. Jag är inte hopplös. Längre. Jag känner mig förhållandevis äckligt optimistiskt. Jag borde inte vara det. Ha! Jag borde egentligen råplugga till en tenta (ha! den tredje!) där jag inte fattar arkitekturdelen alls, och därigenom känna ångesten komma krypande. 
Kom dock fram till, idag, att tillståndet misslyckas inte finns i min vockabulär, mer än som ett ord som beskriver annat än mig. Press. Skönt. 
Kanske beror min äckliga optimism på de många skratt jag skrattat under veckan?, med pers omedvetna(?) dunderräddning i måndags(och jag har dåligt samvete..). linnea, maja, emelie (varför heter alla likadant som andra?) förgyllde dagen idag. Trots för många föreläsningar. Hm två. Jag slutade klockan arton. Aptrött då. Men jag kommer väl bli piggare ju senare klockan blir. Om jag inte tar tillfället i akt och sover snart. Imorn kommer helén och besöker mig, so nice, på tiden=). Jag borde verkligen städa. Baka bröd. 
Jag har blivit väldigt medveten om vad jag handlar och äter. Jag var det innan med, men inte såhääär mycket. Maten jag handlar ska vara närproducerad. Och som maja och emelie så rart påpekade så borde jag även vara vegetarian -i ett miljöperspektiv-, men djuren behöver röjas och bli uppätna. Vilt svenskt kött. Dessutom är det ett samhällsproblem..äh ja. Jag  o f f r a r  mig.    
maja ps.1 jag har fått kommentarer om hur nyttigt jag äter, med mycket sallad och fina tallriksupplägg.. ha! den du.

     
Aropå känslor så blir jag superduperpåverkad av film/tv nuförtiden. Läs igår och idag. Music&lyrics, vänner -allt gör mig helt mosig fjäril-ig i magen. Sjukt. Jag lever mig in i det jag ser. Men det var så fint när ross jagade rachel, från flyplats till flygplats, och när allt skulle vara över så stod hon där och de fick varandra, trots allt. Jag har bara sett det avsnittet några gånger och visste inte alls vad som skulle hända. Haha. Och idag startade kanal5 om på avsnitt nr 1. Vi sitter ett ganska stort korridorsgäng och kollar, det är trevligt.
Fö. Hugh Grant var huvudrollsinnehavare i filmen, så det var en sån film.  

Min lärare beskriver nakna erotiska pojkynglingar av Caravaggio (som fö hade ett väldigt intressant liv -kolla upp det om du har tid. tips polisregistret). Det fanns/finns fler än min lärare som skulle beskriva ynglingarna som smacksmack och mumsmums! Den katolska kyrkan och dess kardinaler var överförjusta i Caravaggios konstspråk. Mhmmm. Åhhh ja det var de! Nästintill lite skandal det där. För 400 år sen vill säga. Sen kan det ju inte ha funnits en enda konstnär som inte var homosexuell då. Bra=bög. Så är det väl idag med. Jag är trött. Amen.

Röster genom tiden, genom decennier och drömmar, från platser utefter stigen. Sprucka röster, spruckna sömmar, natten har sitt eget guld men jag har vakat nog. Jag sitter vid vatten, under en himmel som log.
Jag är inte den jag borde vara, inte den jag vill vara, men tack och lov inte heller längre den jag en gång var.
Jag log åt några rader, "Den bästa dagen är en dag av törst". Jag tar dom som dom kommer, gör det viktigaste först, det måste sätta sig i bröstet, i varje hjärtas slag, ta det lugnt, gör det enkelt, bara för idag.
Jag är inte den jag borde vara, inte den jag vill vara, men tack och lov inte heller, längre den jag en gång var.
Vad höll jag kvar? vad hade jag för det? musiken hade tystnat, dansen var slut, men jag trodde det var jag som förde. Det är lika långt till stjärnorna, som stjärnorna har till mig, men det är nära till mitt hjärta, när jag tänker på dig. Vi är kanske dom som överlevde, nog är det märkligt, min vän. All denna längtran som tar en bort, när man bara, när man bara vill  h e m
 

Den jag en gång var
Toni Holgersson

Läskigt. Det är rätt ord för natten. Jag trodde man växte ifrån sånt. Men icke. Jag har nog kollat på mobilen varenda timme. Vattenflaskan är slut. Jag skyller på mitt element. Ett element som inte tillåter en att sänka värmen, för det går inte. En säng som knakar, kuddar som inte tillfredställer min nacke. Jag vill möblera om och jag vill måla en fondvägg, just nu skulle jag vilja ha en turkos. Sen skulle jag vilja slänga ut alla möbler, utom mina materialistiskakapitalistiska saker då. Jag skulle vilja hänga upp min hänggungstol. Sen skulle jag vilja ha ett miniväxthus, eftersom jag inte har en balkong. En gosig matta som funkar lika bra att vila på vill jag också ha. Och en tv. Hög musik. Bra belysning. Ljusstakar har jag gott om, men gärna fler. Konst på väggarna. Ett riktigt skönt piano, och en snoffsig pianostol. Gamla trälådor, höga skåp och ett eget kök, med bänkar att baka eget bröd på. Ett köksord med stolar! Tänk att ha ett gammalt diskställ på väggen, i trä (inte så praktiskt dock). Ett gammalt trägolv och stora glasblåsta fönster, eller alternativt funkis. Åh det skulle vara så trevligt. En dag, den dagen. 

Igår skickade jag in till studera.nu. Det är lite sorgligt att jag inte kan sysselsätta mig mer med det, och jag kommer inte att ha någon anledning längre fram att sysselsätta mig med det. Tråkigt. Jag tror inte att jag fattade att jag faktiskt tog ett seriöst, allvarligt och skönt framtidsbeslut, förrän kajsa, genom ett "kul!", öppnade ögonen på mig. Jag, Linnea, har faktiskt bestämt mig, för ett enda alternativ efter 199 andra alternativa alternativ. Bra. 

Jag är glad att jag har fått gå i livets skola innan jag påbörjar en ordentlig högskoleutbildning.
Tiden går sakta. Ack. Men sen när jag räknar, så går tiden snabbt. Öka takten sista kvarten.
Mitt huvud vill gå och  rymma.

Mjo jag var i linköping i helgen. Besökte emelie och david -som lever superduperjättemycket svensson-liv. Med allt vad det innebär. Detta tog ett tag att smälta... och jag är fortfarande lite småchockad. Min barndomsvän befinner sig faktiskt i, iaf nästan i, våra barndomsdrömmar. Långt fram i framtiden.  Hon är i "när jag blir stor"-stadiet. Hon är där. Jag är inte där. Det är konstigt att tänka på.Genom alla åldrar. fram tills runt tjugo, så följer man varandras liv ändå ganska likartat. Allt indelat efter skolåldern. Men sen nu, nu tar allas livsvägar olika riktningar. Och jag hänger inte med henne. Hon befinner sig ljusår före mig, och det är, sanna mina ord, lite krångligt. När jag besökte henne, så fick jag en David på köpet och han fick mig på köpet, vi har frivilligt inte umgåtts innan. Men denna helg blev helgen då jag och David lärde oss stå ut med varandra. Tillslut tyckte jag han var himla trevlig och bra. Emelie kunde inte få en bättre blivande man. Seriöst. Han är vad hon behöver. Han kan tackla henne och tvärtom. Vilket glädjer mitt hjärta. Men det är likförbannat svårt.
Tänk. Låååång grå "aveny", skräpet dansar runt på marken där det även finns massa målade "märken". Till höger ser du en röd, "platt", tråkig, med små fyrkantiga fönster, långsmal träbyggnad. Till vänster ser du betong, betong och åter betong. Lite kubistiskt med olika höjdnivåer, fast relativt lågt. Vinterslingrande klättrane växt. Inga direkta fönster. Väldigt fult. Om man bygger stort och mycket, detta för typ 30 års sen, kan man väl ändå välja att bygga snyggt?? det värsta är att det inte blir så mycket bättre ju längre fram jag går. I'm talking about linköpings universitet. Ganska otrevligt. För att inte begå förargelseväckande beteende eller hets mot folkgrupp ed så håller jag en låg ton..=).
Har insett hur bra att besöka skolorna och se hur de är i verkligheten innan man gör sitt val. 2 veckor kvar, knappt, innan jag bestämmer mig. Jag är ganska på det klara, tror jag. Jag har även kommit fram till att det finns vissa saker som jag vill ska finnas, eller inte finnas, i en stad. Så det är ganska bra att skriva en lista på/med sånt. Så får man en bättre överblick, sen kan man surfa runt lite och kolla in kommunerna. Det handlar ändå om ens kommande hemstad. Mhm. Linköping som stad verkar ganska trevlig. Gamla stan var ju mysig. Centrum är ju inte alls som uppsalas, vilket är bra. Är det tillräckligt?
Hursomhelst. Davids och Emelies lägenhet var hur fin som helst. Jag längtar som en tok efter en egen lägenhet. Tänk ett eget kök! Emelie bakade hjärtbröd. David bakade kladdkaka. David grillade och påtade i landet och Emelie dikterade=). Jag vill också!(allt!=). De skämde bort mig med mat, efterrätt, och smarriga uppdukade frukostar.
...Och jag tror jag vet vad de ska heta efternamn, eftersom en av de råkade försäga sig. hehe. Men det vill de ha som överraskning på bröllopet. Så det är bara att sluta tänka på det och sluta vara nyfiken.

Ikväll är det sista semimatchen mellan HV-modo. Vi håller tummarna, så vi nästan klämmer ihjäl dem, för HV. Jag börjar redan bli nervös...
Imorn är det en dag, men efter den så tar jag den tidskrävande bussen hem för påsken, jkpg, och Nybo. Önskar det skulle dyka upp en lika trevligt överraskning på den bussen, som i fredags, med petter och film, men det vore väl att kräva för mycket. Jaja. Hatar bussarna nämligen, för den som missat det.  
Nu; Grey's!